Min födelsedag var fabulös och för en kväll var vi alla normala tillsammans. På jobbet har de behandlat mig väldigt väl och det har blivit bevisat hur viktigt det är att alltid vara ärlig och att faktiskt känna tillit till människor man har runtomkring sig. Jag har varit hemma på fina Norrtorp i snart en vecka, längre än vad jag hade planerat men jäkligt behövligt, och åker tillbaka till London om ett par dagar. Vaknade upp igår med en nackspärr från helvetet och låg och grät och skrattade om vartannat medan mamma stod bredvid och försökte besluta om jag behövde morfin eller inte. Fan, att jag inte fick testa det. Nästa gång kanske.
Jag är även fånge i mitt eget land - därav en längre visit än planerat. Jag har nämligen inget pass för tillfället. Eller, jag har ett men det är på väg att bli tillverkat. Så jag är relativt papperslös just nu och gör allt för att hålla tillbaka från att dra ut och begå massa brott som jag alltså lätt skulle komma undan med. Inga papper, inga spår? Jag nöjer mig dock med att hålla mig lugn och legal här hemma med hundarna och mamma och pappa tills jag åker tillbaka.
Jag var tvungen att titta när jag sist skrev i denna jävla blogg och det var alltså i somras. En del har ju hänt sedan sist alltså. Jag började jobba på Urban Outfitters i September, slutade på min praktikplats kort därefter och lärde känna många bra människor i slutet av året. Vi har bott i lägenheten i snart ett år och har ingen jävla aning om vad som komma skall. Men jag tänker inte låta det stressa ihop mig till en stressklump. Mitt mantra är att allt kommer att ordna sig, såsom det konstant har gjort hittills.
Det som har varit får vara och det som inte har hänt än kommer att hända - så simpelt är det. Jag tänker vara hoppfull och bete mig precis som jag själv behöver bete mig för att kunna gå vidare.
