Tänk så trevligt man kan ha det i sitt rum där böcker man inte har läst än travas i högar på golv och skrivbord och där man kan finna pussmunnar både på väggar och dörrar. Där bilder på vänner och familj ler åt en överallt och där gitarrer med för få strängar väntar på att få bli helade. Ibland sitter man där helt ensam på golvet och biter på naglarna utan någon som berättar för en hur bra man är, men så plötsligt dyker ett par små vänner upp och pussar en i ansiktet. Mitt rum må vara stökigt ibland men om något där skulle bli förflyttat ens ett par centimeter, skulle jag märka direkt. Eller ja, tills jag tittade på det tinget som hade blivit förflyttat såklart. Allt här inne är en trygghet, en nostalgisk bekvämlighet och en symbol för lycka. Tänk hur många gånger jag har dansat runt här inne med vetskapen att endast mina hundar kunde se mig. Inte fan kommer jag kunna göra likadant (i nyktert tillstånd) i en lägenhet med en städskrubbs storlek i London sen! Eller, kanske... Vet inte än, det beror nog på vilka rumskompisar jag får. Kommer de vara religiösa extremister som ser dans som en förfärlig synd? Kommer de vara astråkiga och se mig som ett hiskeligt freak? Eller värst av allt; kommer de vara professionella dansare och bedöma mig med en knapp trea efter mina framträdanden?
Ja, herregud vad jag kommer sakna mitt rum när det inte längre är något jag kommer få vistas i varje dag.
Rummet,hondisar,mor och far kommer att sakna dig oxå! Men vi finns här när du kommer hem:)Kram
SvaraRaderaJag kommer gråta mig till söms varje natt för att jag saknar er så mycket och kommer även gå runt om dagarna och gråta för att jag inte har några vänner eller någon familj som kan krama mig!
SvaraRaderaRyck upp dig stumpan! Vänner får du snart! Via sms och telefon kan vi kramas:) Och du kan fara hem när du vill!!!!
SvaraRadera