praying like a fool that just shot a gun

Här sitter jag och lyssnar till ljudet av ösregn utanför och Rob som sjunger passionerat i rummet intill. Jag känner ett visst välmående, trots att han sjunger extremt falskt ibland, och det eftersom jag trivs med hösten här i London. Jag har nyss tryckt i mig fyra mackor och ska nu starta ett seriemaraton. Men först ska jag sammanfatta min helg då det, intressant nog, är vad jag gör nuförtiden.

I fredags var vi på en bekant bekants födelsedagsfest i Chelsea. Det var kul och han bodde så oerhört fint; takterrass, två våningar, gigantiska fönster, träbalkar inomhus, världens sjukaste utsikt mot Themsen och till och med lyxiga rengöringsmedelsflaskor. Dock fick jag senare reda på att det var hans föräldrars lägenhet och att han bor med dem. Äsch!

Efter ett tag gick vi ut på en klubb som heter Embargos och min blick blev relativt jäkla suddig. Men som vanligt avslutades kvällen här hemma med tv-spel och skratt.

Resten av helgen har jag endast ätit oerhört onyttigt, sovit enorma mängder, tittat på film och umgåtts med mina amigos.

På tisdag kommer vår chef in till jobbet och då säger vi upp oss. Två veckors uppsägningstid och sedan är det Bye, bye Småland! Nepp, jag har inte hittat ett annat jobb än... Men oroa er inte, allt löser sig alltid.