Smidigt.

Okej, tack vare min statistiksida så har jag märkt att några av mina vänner använder Google Translate på mina texter. Till min förskräckelse är detta ett exempel på hur det kan se ut för dem: "Right now I lie and pours out of me in bed after an hour of jumping mats". Vad i hela helvetet skulle det kunna betyda? Sorry about that!
  
Annars har jag väl inte så mycket att rapportera. I går åkte jag in till tågstationen en snabbis för att äta frukost med Ellen och sedan vinka av henne med en bister klump i hjärtat. Det är alltid jobbigt att göra.

På kvällen gick jag och Maria på bio och jag blev attackerad av tusen små händelser som eskalerade under filmens gång. Det började med att jag gjorde bort mig inför "den snygga biokillen" som alltid blir den som får serva oss med popcorn precis när jag inte känner för att prata med snygga biokillar. Det är som att ödet lever på att få se mig rodna och stamma och vägra att titta in i folks ögon när jag talar. Väl inne på bion tappade jag ner min mobil i vad som verkade vara ett svart hål. Jag fick panik och kunde verkligen inte hitta den då det kändes lite för intimt att krypa ner under folk och gräva runt kring deras privata delar i komplett mörker. Sedan välte jag ut min Twixpåse i hela stolen och lyckades på något sätt såklart att sätta mig på all choklad som efter ett tag blev väldigt varm och kletig under mig. Men jag kunde helt enkelt inte röra på mig, för mycket hade hänt och jag hade rört på mig i säkert fem minuter redan. Jag ville inte vara den där jobbiga personen på bion, ni vet? Den som går på toa fast den sitter längst in på raden, hostar för mycket, prasslar med sitt godis, eller i mitt fall; RÖR på sig hela tiden. Ungefär samtidigt gick en kvinna förbi och råkade sparka ut alla mina popcorn på golvet och allt jag hade kvar vid det laget var nog faktumet att filmen vi tittade på faktiskt var rolig. Och att jag och Maria fick en enorm crush på Cameron Diaz. Min stolthet hade jag lämnat kvar någonstans mellan biokillens frågande blick och den enorma chokladfläcken på bakdelen av mina byxor. Men ja, det var bara att knyta läderjackan runt midjan (på Marias uppmaning) och gå därifrån med huvudet högt.

I dag ska jag inte göra så mycket mer än att gå på banken, postkontoret och affären. Vuxensysslor liksom. Jag har även lite grejer att se fram emot denna vecka så det är alltid trevligt. Med "grejer att se fram emot" så menar jag att jag faktiskt har något planerat för en gångs skull.