Konserten i fredags var helt sjukt bra. Han är en så himla genuin musiker och så jävla talangfull.
Resan dit gick lätt och jag hann till och med bli lite lullig på en mugg öl innan allt började. Han spelade både nya och gamla låtar och halvvägs in i spellistan så blev jag övertygad om att jag kände hans basist. Han vägrar att erkänna att det var han men jag är som sagt övertygad... Fortsättning följer.
Willy Moon var förband och atmosfären var perfekt. Jack White är fan min hjälte.
I lördags var vi och fönstershoppade med Paul (det suger att vara arbetslös när man är endast några meter från Topshop) och gick sedan ut i Clapham på kvällen. Innan dess avfyrades det raketer på vår ytterst lilla bakgård och jag och Rebecka gömde oss i badrummet från Rob i en vit mask. Slumpmässig kväll.
I söndags var vi och såg den nya Bondfilmen. Herrejisses vad bra den var. Daniel Craig ser verkligen längre ut på bioduken än i verkligheten kan jag säga. *winkwink*
Nu sitter jag i vårt dåligt isolerade hem med Malin och Reb. Vi har ätit spaghetti för den fjärde dagen i rad och har spenderat större delen av dagen på Starbucks. Jag har i stort sett fått två jobberbjudanden i dag men tänker vänta tills i morgon med att fatta något slags beslut. Vi har även börjat fundera allvarligt på att flytta till en lägenhet innan årsskiftet. London är mitt tidvatten.
Och just det, i dag är det presidentval. Om Obama inte vinner så river jag fan av mig frillan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar