Vi har hunnit handlat det sista till julbordet, åka på julpyntssightseeing i halva Flen, ätit mosbricka i bilen (spännande), bevittnat en död råtta i stallet (och jag fick bevittna Linas gälla skrik likt aldrig förr, blev rätt chockad faktiskt), skapat pappas väldigt starka glögg, städat, delat ut julklappar med Axel, spelat bingolotto (jag vann nästan en nyårslott!) och diskuterat konceptet med en "Herman"-surdeg. Jag är väldigt förvirrad av det fenomenet, det verkar lite obehagligt på något sätt...
Om ett tag ska vi titta på Tomten är far till alla barnen och förhoppningsvis få smaka på mammas skink(kålrot för mig)mackor. Äntligen har jag fått julstämning och den kommer fan inte en dag för tidigt.
Senare ska jag ägna mig åt mig egna jultradition; att titta på Breakfast at Tiffany's natten innan Julafton. Och jag gråter i slutet varje jäkla gång. Mixen av frukost, borttappade katter, ingraverade ringar och regnkyssar är tydligen min gråtkatalysator. Men jag omfamnar de tårarna, för de har inget ont i sig alls.
Om ett tag ska vi titta på Tomten är far till alla barnen och förhoppningsvis få smaka på mammas skink(kålrot för mig)mackor. Äntligen har jag fått julstämning och den kommer fan inte en dag för tidigt.
Senare ska jag ägna mig åt mig egna jultradition; att titta på Breakfast at Tiffany's natten innan Julafton. Och jag gråter i slutet varje jäkla gång. Mixen av frukost, borttappade katter, ingraverade ringar och regnkyssar är tydligen min gråtkatalysator. Men jag omfamnar de tårarna, för de har inget ont i sig alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar