We all have our faults, mine come in waves

¨

På sistone har jag sovit dåligt och vridit och vänt på hela mig. Det finns förmodligen två anledningar till detta problem: den första är att min sängkompis Maria har varit utomlands i helgen, vilket har betytt att jag har sovit själv i vårt rum. Det är sjukt hur beroende jag har blivit av att sova med andra och att verkligen vara nära andra hela tiden. Sjukt att inse för både mig själv och för de som känner mig bra. Jag har alltid varit en ensamvarg. Alltid. Dock har jag aldrig kunnat sova utan mina djur. Helst ville jag ha alla tre hos mig; Zacke, Tore och Napoleon, som fick mig att slingra ner mig hos dem varje gång. Att riktigt anpassa min sovställning efter hur de ville ligga utspridda i sängen. Vad trivialt allt blev nu. Med trivialt menar jag jätteointressant. 

Den andra anledningen till att jag inte sover bra är för att mitt hjärta har börjat rusa. Och till det problemet finns det två till anledningar. Den första är att jag dricker alldeles för mycket cola, alkohol och kaffe nuförtiden, rör på mig för lite och är för understimulerad. Den andra är att jag hoppas på så mycket nu, och främst en grej som jag verkligen, verkligen hoppas på. Men ett fel med mig är att jag oftast tar ut saker i förskott så det ska jag inte göra nu. Eller, det har jag väl redan gjort förmodligen. Aja, det är en liten grej i alla fall och jag har redan fått lite positiv respons. Och det har gjort mig driven på det sättet som jag var vid den här tiden förra året.

Annars har jag inte så mycket som inspirerar mig nuförtiden. Varje dag så bakar vi scones och dricker te här i lägenheten och det är mysigt. Har inget jobb än men är lika positiv som jag alltid har varit. Men har nervositet inför februari. Kan det vara för att jag blir asgammal då? Herrejävlar, 21 år gammal. En 21-årig, arbetslös, oinspirerad, halvsliten, slarvig, tillfälligt kärlekssjuk ensamvarg som kan varken gå i klackar eller förstå algebra. 

Nej, jag har fortfarande 13 dagar på mig att hinna bli fantastisk.