Allt i går var överväldigande på alla sätt och vis. Mitt hjärta slog alldeles för hårt och snabbt under hela dagen och mitt vänstra öga har börjat rycka igen. Med "igen" menar jag som i sista året av gymnasiet när mitt öga lät stressen sätta det i rörelse lite då och då. Som att man liksom har en puls i ögonlocket. Tics? Ja, varför inte. Om det nu är stressrelaterat är jag inte alls förvånad att det har kommit tillbaka just nu eftersom mitt liv är en absolut röra för tillfället. Inte ens en träff med mitt gamla jobbgäng fick mig på bättre tankar. Istället lunkade jag hem med fler frågor intryckta i skallen än innan.
Allt i dag känns bara onödigt. Så jag tänker ligga här i sängen och bara vänta. Vänta på något som jag förmodligen inte borde vänta på eftersom det verkar vara för bra för att någonsin kunna bli sant. Eller i alla fall sant för mig. Nej, nu ska jag bara äta thaimat och titta på film. Och vänta. Och dö lite inombords eftersom jag hatar att vänta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar