Nattord.

Nu har jag skrivit om denna text fyra gånger och det börjar kännas oerhört löjligt. Jag har noll inspiration till allt och en envis amatörbränna som under de senaste par dagarna har blivit en sidrätt till alla kunders kaffe som jag serverar. Vill du ha socker i ditt kaffe? Nej tack, att få påpeka hur jävla röd du är räcker som sötningsmedel för mig. Cheers! Men det är lugna puckar; jag har en självdistans som heter duga. Och After Sun-lotion.

Igår hade vi husvisningar här eftersom en av våra rumskompisar, Maria, ska flytta tillbaka till Spanien på torsdag. Inom omloppet av en timme hade sju snubbar och en tjej gått in och ut genom vårt behövligt nystädade boende och inspekterat och tittat på och observerat allt som går att se med blotta ögat. Utom mitt rum då, det höll jag stängt på grund av en massiv klädhög som minst sagt påverkade symmetrin där inne. I fredags hade jag passande nog (på vår veckotraditionella after work-runda) samtalat med en kaffekund/bekant om att han var hemlös och att vi behövde en ny inneboende. Så när han tittade förbi och charmade mina halvnördiga rumskompisar med sitt helnördiga skratt var det ju klappat och klart. Jag känner på mig att han och Glenn kommer starta en intensiv bromance inom endast ett par veckor då de båda jobbar med... Ja, datorgrejer. Tror jag. Så han kommer flytta in i helgen och jag känner mig lite som ett helgon då jag ordnade detta. Karmapoäng, come to mama!

Idag hade jag en välbehövlig och glädjeberikande skype-session med farmor och farfar som nu har flyttat till ett nytt hus en bit bort från var jag är van att ha dem. Det är sorgligt men samtidigt oundvikligt att sådant måste hända. Att saker måste ändras. Men vilken jädra värld skulle vi egentligen leva i om den inte ändrades och utvecklades? Ja, dinosauriernas värld antar jag. Hur fantastiskt skulle inte det vara i och för sig? Fan att saker måste ändras. Men deras nya hus är fantastisk fint och de förtjänar en så himla stor lycka och den finns i det huset.

Imorgon ska det tydligen bli mer än 30 grader och i vanliga fall skulle det göra mig överlycklig i juli. Men nu är det så att jag måste jobba hela dagen och därav smälta ihop till en slemmig, vattnig kötthög där inne i caféet. Och i tunnelbanevagnen... Glamouren i mitt liv är nästan överväldigande... På kvällen ska jag dock ha BBQ här hemma med grabbarna och Malin och Rebecka så det blir nog en bra avslutning på vad som verkar bli Londons varmaste sommardag på en mycket lång tid. 

Och här är bilder på min superba affisch, onaturligt placerade grejer på mitt nattduksbord och min röda nuna. Den har blivit mycket mindre hummerlik sedan igår kan jag berätta. Det förvånar mig att vi ens fick folk att nappa på husvisningarna då med tanke på hur jag gick runt och såg ut. Likt en blank, röd julkula rullade jag runt där och försökte le mellan varven.

Bonsoir - bara för att allt låter så himla mycket mer dramatiskt på franska.