För den här gången är det såhär jag känner

"Jo men det är jättebra med mig, verkligen. Ja, nu har jag en lägenhet ja. Nej, jag är arbetslös för tillfället. Men det kommer ordna sig! Nej, jag har inte panik, så jättemycket. Men hur är det själv?"

Juldagskvällen i går var egentligen som förväntad. Det var jättebra hos Emma innan utgången; vi fick god mat, baileys och kaffe. Vi spelade jenga och pratade och skrattade massor så det var helt enkelt mycket trevligt. Väl på Amazon träffade jag på fler sådana där människor som jag verkligen saknar. Mitt humör sjönk tyvärr rätt rejält efter ett tag; det var en trötthet blandat med irritation. Jag kan inte riktigt förklara varför jag blir så jäkla trött på allt ibland. Så himla otålmodig och ifrågasättande. Dessutom slets en söm i mina paljettbyxor upp. Som grädde på moset.

Höga förväntningar gör bara att man ser fram emot något som aldrig riktigt blir något. Tvärtom så blir det mest fel och lämnar en med den oundvikliga tomhetskänslan och frågor i huvudet. Men det är sådant man får ta när man väljer att flytta ifrån sin hemstad där man hade sina ungdomstryggheter förut. Om man inte vågar ta ett steg kan man inte förvänta sig att andra ska göra det heller.

Det är mitt fel för att jag lämnade och mitt fel för att jag i stort sett alltid förnekade. Men det är inte mitt fel att jag inte kan släppa allt utan att ha en slags förståelse för åtminstone en del av det. Eller att folks liv fortsätter och förändras trots att jag inte är i närheten av dem.

Kanske är det rätt tid för mig att inte bo nära min hemstad nu, för kanske är det så att jag måste få distans. Jag älskar att vara hemma hos min familj och få träffa mina för evigt bestående vänner och prata med dem om det som betyder något för just oss. Att få komma hem är något jag alltid behöver för att kunna förstå lite mer av mig själv. Men däremot så har nostalgin och minnena blivit en för stor börda och det är därför jag inte borde vilja återuppliva saker igen. För att klumpigt nog försöka ställa en diagnos på denna röra så är det nog så att jag faktiskt ska bo i ett annat land och försöka lyckas med något där för att inte ångra det jag inte har lyckats med hittills. Eventuellt.