Och skammen är på andra sidan.

Det här inlägget tillägnar jag alla missanpassade, onormala, onaturliga, oförstådda, galna, hänsynslösa, fria, konstiga, modiga jävlar där ute.
Till alla som inte går på äggskal eller rättar sina tankar efter andras ord. Till alla som vill, har eller har försökt finna sig själva och som inte väljer att inte utmana sin trygghet. Till alla som sjunger högt i bilen med rutorna nere och som ser ut och klär sig precis som de vill. Och som ser andras frågande blickar som bränsle.
Människorna som talar sanning och som även är ärliga med sig själva. Personerna som brinner för vad just de tror på och som inte viker sig såvida de inte väljer att göra det. Själarna som brinner.

De som finner inspiration i andras sagda meningar men som senare finner styrka i sina egna. De som skapar egna talesätt som låter vackra i huvudet och som ofta kommer upp där. De som lever snabbt men som planerar att stanna kvar ett bra tag till utan att behöva ångra det. De som föredrar att sitta längst bak eller att inte räcka upp handen varje gång de vet svaren. De som är blyga bland folkmassor men rockstjärnor bland vänner. De som klipper lugg på sig själva och ångrar det men ändå inte.

Lyssnar på musiken, läser böckerna, tittar på filmerna, märker av omgivningarna, tar in uttrycken, börjar tänka själva och väljer metod för att få sina utlopp. Och håller tyst när det är onödigt att uttala.
Låtsas att de är vardagshjältar och att det de gör betyder något. Tillslut kommer det betyda något.
Låter folk gå igenom sina iPods utan rädsla. Är intresserade av onödig lärdom och andras livshistorier.
Går ut på krogen och dansar som de dansar i sitt rum men stannar hemma och pratar med sina hundar om de inte vill gå ut och dansa. Tittar sig i spegeln och ställer sig på vågen utan att känna ett påtvingat hat. Om de ändå känner ett hat sätter de igång David Bowie och glömmer hatet för en stund.
Tatuerar sig utan att det blir osmakligt och onödigt. Likaså när det gäller att yttra sig.
Väljer sina egna vänner och klipper av sociala blodsugare. Dricker cola i en grupp av kranvatten. Har på sig vilka jävla skor de vill. Vet att världen är full av idioter men har sina egna idiotiska inslag i bakhuvudet då de faktiskt har främjat en icke-idioti. Inte är skadeglada men blir extatiska när de själva lyckas med något de vill klara av. Är ödmjuka och vänliga mot folk som förtjänar det. Och tar absolut inte till sig vad dumhuvuden säger. Om dumhuvudens ord ändå råkar bli tilltagna, ser de sina liv som en film och sig själva som huvudrollen. Nollorna kommer att bli mosade av ett mentalt piano som faller från skyn.
Vet att de inte är bättre än andra men att de alltid har varit något mer än vad vissa någonsin kommer att förstå. Tar till sig sanningen i att de kan bli något jättestort. Tillåter sig själva att forma ihop en hopplös degklump till en hoppfull degklump. Varför inte till en sten?
Tar kontroll över sina åsikter och läser på om vad de vill veta för att faktiskt kunna ha de åsikterna. Är säkra på sin sak och är smarta när det gäller den.
Drömmer högt och långt och tonar ned sin inre realist. Lär sig klyschorna och tittar ut genom fönstret.

Till alla som har börjat uppfatta att vissa är fast, att andra är framme och att många är på väg. Världen skulle vara värdelös utan alla som ifrågasatte den.