Dessutom så trillade jag ur min säng natten till i går. Nej förresten, jag trillade inte; jag flög. Det var en väldigt surrealistisk situation och jag var tvungen att säga "oj, herregud" högt för mig själv i mörkret för att verkligen bekräfta att jag var vaken. Men så går det när man har långa ben och rör sig som en swingdansare i sömnen. Får hoppas att jag inte väckte den, faktiskt söta, grannbebisen som sover ovanför oss men mitt fall kan fan inte ha låtit värre än när jag och Maria sjöng karaoke den där kvällen...
Så nu i ett par dagar framåt kommer jag försöka att ligga här och återställa mig själv med gott samvete, trots att det är världens finaste sommar utanför dörren. Sträckläsa böcker, sträcktitta serier och filmer, knapra piller, dricka iste och trycka i mig isglass som min kära fru köpte åt mig i går.
Men på torsdag har jag faktiskt något inplanerat så I'll be DAMNED om denna process inte är över vid det laget.
Dessutom så saknar jag min familj och mina vänner och Flen. När jag inte kunde sova i morse så tittade jag igenom massa gamla bilder från Sverige. Man blir nog lite extra sentimental när man har feber. Men det är tur att jag har en liten familj i denna stad också som tar hand om mig när jag tycker synd om mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar