Jag tror att London är en sådan stad som folk flyttar till när de vet att de vill göra mycket men inte exakt vad de vill göra. Jag minns inte ens vad eller hur jag tänkte när jag bestämde mig för att flytta hit. Det har behövt gå ett par år innan jag har kommit på ens vilken industri jag vill jaga efter och nu har jag ställt in mig på det valet. Dock har jag ingen som helst aning om när jag väl kommer kunna få mitt genombrott men jag måste komma ihåg att det inte är så jävla bråttom egentligen. Inget är skrivet i sten, jag har liksom haft femhundra drömmar och mål under hela mitt liv, men nu känns det bra att faktiskt ha riktlinjer. Även om jag måste jobba med något som jag ser som mindre åtråvärt innan dess eller hitta annat att passera tid med så ska jag inte klaga. Man ska inte se ner på den tiden då man inte vet något. Tänk om ett tag när man vet precis vad man kommer att göra varje dag? Det skrämmer mig nästan mer.
I går var jag och Rebecka ute på en promenad i parken. Jag såg en röd nyckelpiga på gruset och tänkte såklart inte mer på det, utom att det var den första jag någonsin hade sett i England. Sedan kom vi hem och jag satte mig på sängen för att vila mina bultande ben. Vad ser jag då på mina oceanblå IKEA-lakan? En liten jävla nyckelpiga. Jag plockade upp den lilla rackaren och lät den krypa runt på min hand ett tag tills Rebecka blev rädd för den då jag påpekade att den hade mycket mindre ögon än vad jag trodde att nyckelpigor hade. Så jag släppte ut den på min fönsterkarm och googlade såklart vad detta kunde betyda. "Såklart?" undrar ni säkert då. Well, Rebeckas mamma Catarina var här på besök förra veckan. En dag så skulle hon tappert ge sig ut genom dörren och möta världen, och vad händer? Hon snubblar nästan på en PÅFÅGEL. Låt mig tillägga att vi bor i London och inte i New Delhi så hur ofta ser man en påfågel lunka runt utanför sin lägenhet här? Jag bestämde mig för att kolla upp vad en påfågel kunde betyda som ett så kallat totemdjur eller "spirit animal" eftersom jag antog att det är vad man gör när ett lite ovanligare djur korsar ens väg. Eller? Vi båda blev i alla fall chockerade när vi såg hur passande det var att just en påfågel skulle korsa hennes väg.
Så ja, för att runda av min långa historia... Jag kollade "såklart" upp vad en nyckelpiga kunde betyda och det gjorde mig faktiskt lättad. Dess huvudsakliga mening är lycka och att lämna bakom sig det som har varit.
Jag har varit omringad av mycket negativt den senaste tiden men jag kan nog mest skylla allt det på mig själv. För det behöver inte vara negativt så länge jag inte tillåter det.
Jag må vara "flummig" som min syster säger och "redo att läggas in så snabbt som möjligt" som min psykolog påstår men jag har i alla fall kvar min positiva syn på detta fenomen som vi kallar livet. Jag har även humor och gillar att skratta och det tror jag fasen att man kommer långt med. Mina föräldrar har lärt mig att det inte finns något hos sig själv som man inte kan skämta om så länge som man tar sig själv på allvar innerst inne.
Stryk det jag skrev i mitt förra inlägg. Det är dags att släppa taget om det negativa och det gör jag. Det kan inte nå mig längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar