Efter en dag av många steg, svensk fika, chocktillstånd, suktande blickar och ett nytt par skor så är jag helt jävla utmattad. Vad hände med min outtröttlighet? Så går det när man försöker skära ner på koffein i sin vardag.
Varför är det så att det inte spelar någon som helst roll hur bestämd man är på en sak; om en person har makt över en annan så förblir den andra stackars personen fast i ett evighetsmönster. Man kan sluta bry sig, intala sig själv att det är dags att släppa taget och hitta tillbaka till sin gamla stolthet. Man låter tiden gå, man tänker mindre på saker som har varit och man ser framåt med en ny energi. Sedan får man en fras eller en blick kastad mot sig och allt är tillbaka till sitt patetiska förflutna.
"Det kommer att hända grejer med dig nu" sa hon ju och jag tror henne fan. Men jag är trött på att vänta. Jag vill inte vara den personen för det är inte min grej. Det har aldrig varit min förbannade mening och jag tror inte att någon vill att det ska vara det heller.
I morgon är en ny dag och jag tänker göra allt annat än att vänta. Jag kommer förmodligen att köpa ett nytt duschdraperi också.
Sov gott era jävlar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar