Kreativt tänkande.

Telekinesis – Gotta Get It Right Now

Det är fredag och jag är på ett gott humör trots mitt slitna yttre. Vi i detta hostelkollektiv körde beerpong hela kvällen igår och fy i tusan vad bra jag var. Jag och min partner vann alla våra (tre) matcher och det var verkligen tack vare mig. Det var väl runt fyratiden som jag fick somna in och fyra timmar senare gick jag upp igen och hjälpte till med frukosten. Sedan fick jag lite instruktioner kring morgondagen som ju är min första arbetsdag. Jag kommer ta hand om frukosten helt själv och bädda ungefär 60 sängar; det blir min lördag, folks! Följt av en barrunda i Camden, organiserad av vår fine chef såklart. Vår fine chef som sorgligt nog ska lämna oss på måndag och låta James ta över. James är världens roligaste och mest temperamentsfulla britt och är även ihop med Maddie. Maddie är världens snällaste australiensare. Det finns många människor här som jag har börjat tycka om och egentligen vill berätta allt om men det orkar jag fasen inte.

Dagens unnande har varit en lite för dyr thailunch på ett ställe som hette Magic. Jag fick sitta själv vid bordet bredvid en matkritiker och kände mig tvungen att le efter varje tugga så att han inte skulle stänga ner stället innan jag ens hade avslutat min måltid. Min tankegång gick så långt att jag nästan var nära att lägga till ett ansträngt "mmmm!" men jag kände att det kanske hade varit en överdrift. När maten var uppäten och mannen hade gått, kom servitrisen med en tallrik med två apelsinklyftor till mig. Jag log, tackade artigt och tänkte att oj vilken trevlig lunch jag lyckades få denna fredag. Men sedan kom paniken. Sedan kom min fantasifulla sida fram, som den så ofta gör. Jag blev helt plötsligt övertygad om att apelsinklyftorna egentligen var till för att tvätta händerna med! Varför skulle hon annars ha gett mig just två apelsinklyftor? Två apelsinklyftor, två händer? Varför gav hon mig ett leende när jag började äta på dem istället för att... Ja, jag vet inte; gnida mina händer mot dem? Jag började hetsäta det som var kvar av min förvirrande dessert/hygienkälla och avslutade mitt lidande snabbt. Sedan insåg jag givetvis att apelsinerna var till för att ätas och att jag borde börja föra anteckningar kring mina tankar och skicka in dem till en brittisk terapeut snarast möjligt.

Om ett par timmar ska jag träffa de svenska tjejerna i Waterloo så min fredag kommer vara minst sagt okej! Jag tänker inte stanna ute alltför sent dock, imorgon börjar ju mitt svettiga städhelvete. London, jag diggar dig.