lördag 25 februari 2012

Uppvaknanden

Min morgon började med ett hopp ur sängen och en sprint upp till receptionen då vårt brandlarm bestämde sig för att reagera på en hårfön. Som personal måste vi tydligen ta allt härj här på högsta allvar och det resulterade ju då i att jag stod där bland alla andra i nattline och kängor och världens mest oborstade hår. En timme senare var det dags att ta sig ur sängen igen, denna gång i ett lite lugnare tempo, för att starta arbetsdagen. Jag var oerhört långsam idag men lyckades ändå bli klar med all städning vid fyratiden. Tyvärr erbjöd jag mig att hjälpa till med kemtvätten efteråt, som den goda människa jag är, och fick därför släpa hem en tiotusenkilosväska med lakan likt en frustande Quasimodo, innan jag kunde ta mig en välförtjänt dusch.

Nu sitter jag i loungerummet och jämrar mig om min huvudvärk inför alla som har öron och befinner sig inom en skaplig radie. Något bra jag har gjort idag var att verkligen laga middag; pasta med tomatsås och... Tomatbitar? Så därför förtjänar jag en medalj eller ett diplom av något slag. Jag har även köpt fyra påsar med ris och grönsaker som tar två minuter att tillaga. Lyx. Okej, jag är trött och det försämrar tyvärr min kapacitet att berätta något intressant på ett intressant sätt. London är lite av en energitjuv, men ändå en schysst sådan. Det är kanske inte så konstigt att jag är trött dock, eftersom jag var ute med Agnes och Hanna igår och kom hem vid gryningens första suck. Efter ett misslyckat försök att hitta en duglig bar i Islington så gick vi ut i Dalston på the Alibi; ett jättecoolt ställe enligt mig. Där spelades fantastisk musik och kryllade av långhåriga, skäggiga män med läderbyxor som kanske var lite för tajta för deras egna bästa. Vi dansade en liten stund och drack öl lite för snabbt och jag lät sedan Google Maps bli min själsfrände när jag skulle hem. Mitt dåliga lokalsinne och denna skapelse är verkligen som gjorda för varandra.

Nej, nu har jag suttit här i en halvtimme och försökt få ihop en regelbunden text. Det går bara inte. Men jag har det bra, bortsett från huvudvärken, och ska bara ta det lugnt här på hostlet medan de flesta av mina polers ska glömma bort sina gränser i Camden hela natten lång.

2 kommentarer:

  1. Du skriver och jag skrattar! Dina texter är helt underbara och förbaskat roligt skrivna:) Kram,M

    SvaraRadera
  2. Hahah lilla mor, det glädjer mig! Imorgon kommer jag kunna få dig att skratta öga mot öga också! Längtar <3

    SvaraRadera