Sista kvällen med gänget på ett tag.

The Strange Boys – Be Brave

Fredagskvällen blev oerhört fin och rolig. Efter en dag fylld med städning, springande på ICA med mamma och diverse värdinne-förberedelser så välkomnades mina söta gäster runt 6-tiden. Jag hade på mig en långklänning, kvällen till ära men den fick jag dock byta ut mot något mer dansvänligt när det skulle bära av till krogen... Tjejerna anlände finklädda och med presenter i händerna. Väl samlade, satt alla och pratade om både normala och störda ämnen medan bålen fick göra sitt. Vi åt sallad med bröd i mängder och chokladfondue med frukt till efterrätt och jag var rörd och tacksam mest hela tiden. Majoriteten av oss styrde sedan kosan till Nyköping med taxi där ett gäng grabbar väntade. Efter fritt inträde, två gratisshots, massa bekanta ansikten och flera timmars dans kunde utgången alltså inte bli annat än väldigt bra. Natten spenderade jag på ett golv och min höft har nu påvisat att det kanske inte var så smart. Man är ju knappast ung längre.  

Det känns så sjukt att jag ska lämna de här vännerna jag har lyckats få in i mitt liv och flytta till ett annat land vid den här tidpunkten. Jag vet att de kommer kunna hälsa på mig och att jag kommer komma hem ofta. Förmodligen stannar jag bara ett halvår i London; det är planerna för nu  i alla fall. Men jag vet inte... Det känns ändå konstigt att på ett sätt inte kunna fortsätta fördjupa de här vänskaperna eftersom jag inte kommer kunna dela sådana här stunder med dem lika ofta ett tag här framöver. Det känns förhastat.
Men nu är det så att jag ska flytta, så det ska jag. Och mina vänner är mina vänner. Så egentligen kommer allt nog att lösa sig ändå. Tiden kommer förhoppningsvis inte rinna iväg alltför mycket.